Säsongsstart. Två månader senare. Anders och Mio flyttar in i en lägenhet som Anders motvilligt köpt tillsammans med sin pappa. Mio vill fira med en fest samma dag, men Anders anser att de borde vänta. Katja brottas med sin lojalitet till Mio.
Anders vaknar upp till ett glädjebesked. Dock är han inte lika övertygad om att Mio kommer se det på samma sätt men ett oväntat möte får honom att tänka annorlunda. Mio kämpar med ekonomin nu när hon inte längre kan "låna" från sin mamma.
Mio älskar att fylla år och nu är det dags igen. Anders anstränger sig för att möta Mios förväntningar, men resten av världen firar inte Mio som de brukar och Anders plågas av sin hemlighet. Ska han kunna berätta för Mio hur han egentligen känner?
Mio älskar att fylla år och nu är det dags igen. Anders anstränger sig för att möta Mios förväntningar, men resten av världen firar inte Mio som de brukar och Anders plågas av sin hemlighet. Ska han kunna berätta för Mio hur han egentligen känner?
En olustig påringning får både Anders & Mio att reagera, dock utan den andres vetskap. Mio försöker att fokusera på Anders, men hennes gamla liv lockar och hon får svårt att stå emot. Och ibland tycks det vara alldeles för lätt att säga sanningar.
Mio och Anders första ultraljud väntar, men något går fel. Än en gång måste Anders fråga sig om han har valt rätt. Mio är besviken på sig själv och försöker att be om ursäkt, men någon ställer sig i vägen, kanske den hon minst anade.
Mio upptäcker delar av Anders liv som tidigare varit undangömda, sådana som bara Alicia känt till. Från och med nu gäller inga hemligheter, inga lögner, och inga andra får stå i vägen för Mio och Anders lycka. Men det är lättare sagt än gjort.
Anders låtsas att allt är som vanligt, men vännerna anar att något är fel. När de bangar en för Anders självklar utekväll tar han saken i egna händer och testar sina vingar. Mio inser att hon mår bättre än förväntat. För visst borde det göra mer ont?
Säsongsavslutning. Mio och Anders befinner sig i en mardröm och alla gamla problem känns nu bara som petitesser. Det är skarpt läge och de tvingas göra val som de aldrig kunnat föreställa sig. Men är de verkligen redo att fatta dessa stora beslut?