Ensamstående mamman Marin har uppfyllt sin barndomsdröm – att driva ett hotell. Men jobbet suger musten ur både henne och hennes barn och hotellet är lika deppigt som familjen är trött. Rummen är kala och opersonliga, har trasiga mattor men inte alltid dusch eller toalett. Och när Kristoffer Luzcak anländer är receptionen tom. – Det här är inte ett hotell, inte ens ett pensionat. Det går ju neråt, säger Kristoffer. Mitt i centrala Norrköping ligger det lilla hotellet A Marican. Men trots namnet lyser såväl amerikansk frukost som inredning och servicekänsla med sin frånvaro. Hotellet drivs av Marin som tvingas ta hjälp av båda sina barn för att överhuvudtaget mäkta med. Ekonomin är på rött och Marin tvingas ständigt ta nya lån för att inte gå omkull. Och problemen märks, standarden är låg och hela hotellet tyngs av en deppig atmosfär. Marins och barnens familjelycka är som bortblåst. Rummen är kala och trista med trasiga smutsiga mattor, och har i de flesta fall varken toalett eller dusch. Det står snart klart för Kristoffer Luczak och hans team att det krävs en rejäl uppryckning av både hotellet och familjen som driver det. – Det här är ju under all kritik. Och så långt ifrån man kan komma vad jag sysslar med – hotell. Det här är ju bara sunk, säger Kristoffer.