Det skulle kunna vara paradislikt. Hotellet ligger mitt i den sörmländska idyllen och har en stor pool och en underskön utsikt. Men hotellet är svårt att hitta, poolen och huset är misskötta och allt drivs av två lika oerfarna som utarbetade hotellentusiaster. Mitt i den vackra sörmländska naturen hittar vi hotell Katrineberg. Om man är uppmärksam det vill säga, det finns inte ens en ordentlig skylt som visar var hotellet finns. När Kristoffer Luczak checkar in möts han av en kombinerad bar och reception där drinklistorna är handskrivna papperslappar. Det står snart klart att hotellägarna tagit på sig en större uppgift än de mäktar med. – Det lilla pensionatet har tagit på sig de stora skorna och vill vara ett hotell, det är det som är problemet, säger Kristoffer Luczak. Från de opersonliga rummen är utsikten fantastisk – om du inte tittar ner på det trasiga taket. Poolområdet är ovårdat och igenvuxet, och standarden är överlag lägre än vad Kristoffer Luczak väntar sig för det ganska höga priset. – Jag kom för att bo på ett hotell, betalade för ett hotell, fick ett pensionat, säger Kristoffer. Dessutom är de båda ägarna och deras enda anställda helt utarbetade. Femtontimmarsdagar är inte ovanligt och någon ork för att ta tag i problemen finns inte. Det kommer krävas en hel del möda för Kristoffer Luczak och hans team om de ska lyckas ingjuta hopp och hotellkunskaper i hotellets ägare.