När 80-tal blir till 90-tal dansar man hela natten i lagerlokaler och skogen i Norden utan tillstånd. Polisen tillsätter ravekommissioner för att stoppa dansen. Men utan framgång. Det dansas hela natten i Stockholm, Köpenhamn och Helsingfors. Men också i en stad norr om polcirkeln där en technoscen aldrig borde varit möjlig. Det var bara ingen som berättade det för ungdomarna i Tromsö. Det här skulle bli startskottet på den moderna nordiska dansmusiksagan.
Medan vuxenvärlden försöker mota bort rejvkulturen så skapar den samtidigt nya banbrytande musikproducenter. Även om nordiska artister som Cari Lekebusch, Jimi Tenor och Adam Beyer är okända ansikten är deras namn aktade inom klubbmusiken än i dag. En annan nordisk artist som sprang på rejv var Björk Guðmundsdóttir från Island. Det var startskottet till en solokarriär, en ny musikalisk inriktning och en unik ikon som inte kan mätas med någon annan från Norden under 90-talet, om ens idag.
I början av 2000-talet händer något. Dansvärldens blickar riktar sig mot Norden. Närmare bestämt till Bergen i Norge. Röyksopp och Annie gör att Bergen beskrivs som "det nya New York" i världens trendkänsliga musikmagasin. Och den elektroniska, dansanta och inte sällan melankoliska popen spiller över på grannländerna med artister som The Knife, Robyn och GusGus.
Länge var den nordiske dj:n en anonym och ansiktslös figur. Tills tre svenskar hällde pyroteknik och konfetti över alla regler och gjorde dj:n till rockstjärnan. Swedish House Mafia satte dj:s på världens största scener med de mest spektakulära showerna. Snart kom efterföljare som svenske Avicii, Kygo och Alan Walker i Norge.
Den elektroniska dansmusiken låter väldigt mycket Miami och Ibiza, så hur kommer det sig att vi nordbor är så framgångsrika på att skapa musik för dansgolven? Vi bor ju närmare polcirkeln än Medelhavet. Och finns det ett nordiskt sound? Det tänker vi gräva ned oss i tillsammans med de nordiska artisterna Yotto, Kiasmos, Lindstrom och Röyksopp.