Habib råkar lova att han ska gå ner i källaren där skolans spöke bor. Han pratar med sin morfar som inte räds någonting. Morfar säger att hemligheten är att tro på Gud för att då behöver man inte vara rädd. Habib ställer sig därför frågan om meningen med livet är att tro på Gud. Han skickar en dikt till Paris där han förklarar hur mycket han tycker om henne. Habib ber till Gud men är ändå rädd att Paris ska skratta åt hans dikt.