Leif GW Persson reser till England för att titta närmare på några av den brittiska kriminalhistoriens mest kända mordfall. En av vår tids största mordgåtor är den om seriemördaren Jack the Ripper som härjade i London hösten 1888. Leif följer "Jack Uppskäraren" i fotspåren, besöker mordplatserna, berättar om offren och försöker bilda sig en uppfattning om vem Jack the Ripper var och varför han aldrig greps.
Leif GW Persson gör samma resa som en av Scotland Yards mest begåvade detektiver, Jonathan Whicher, gjorde år 1860 då han kallades till den lilla byn Road (idag Rode) för att lösa ett av 1800-talets mest omdiskuterade mord. I denna serie reser Leif GW Persson till England för att titta närmare på några av den brittiska kriminalhistoriens mest kända mordfall.
Rillington Place mördade John Christie flera personer och murade in dem i väggarna. Leif GW Persson berättar hur polisen kom Christie på spåren men hur han skyllde på Timothy Evans, som dömdes och avrättades. När det visade sig att Evans var oskyldig riktade man åter blickarna mot Christie, som till slut åtalades, fälldes och avrättades 1953.
Dr Crippen dödade sin hustru, styckade och grävde ner henne i källaren. Sedan drog han iväg med sin älskarinna, jagad av Scotland Yard och hela världspressen. Han efterlystes genom den trådlösa telegrafen och greps efter en elva dagar lång jakt över Atlanten.
Mary Bell var år 1968 en tioårig flicka som mördade två små pojkar, tre och fyra år gamla. Mary Bell greps och det blev rättegång inför öppna dörrar där hon behandlades som en vuxen trots att hon inte begrep så mycket av vad som hände. Hon lever idag i Storbritannien under ett annat namn.
Morden på Saddleworth Moor 1965. När polisen i mitten av 1960-talet hittade flera kroppar efter döda barn rullades en fruktansvärds mordhistoria upp, den om barnamördarna Ian Brady och Myra Hindley.</plot> <outline>Morden på Saddleworth Moor 1965. När polisen i mitten av 1960-talet hittade flera kroppar efter döda barn rullades en fruktansvärds mordhistoria upp, den om barnamördarna Ian Brady och Myra Hindley.