Esarparen var mjölnare och en framgångsrik sådan. Men att ha ihop det med pigan och att sedan drunknar fru Andersson i bäcken hemma på gården, det kunde bara inte gå väl. Med en häradsrättsdomare som på förhand dömt Andersson för både mord och otukt med ungdom var hans dagar som rik mjölnare förbi. Andersson dömdes på rena indicier och förpassades till fängelsets snickeriverkstad där fågelholkar gjordes. Vid en ny rättegång många år senare förklarades Esarparen för icke skyldig.
